Aiolos 59: Hålet

Aiolos 59: Hålet

I detta nummer av Aiolos vänder vi uppmärksamheten mot hålets generiska aspekter, dess egenartade estetiska och ontologiska status som någonting som materiellt existerar endast som brist, men som samtidigt utmärks av en säregen produktiv kapacitet. Hålet består av tolv essäer och betraktelser som närmar sig hålet från olika perspektiv och som koordinerats i fyra serier om tre. Vi börjar med ett tretal om hålet och forntida kosmogonier: Först ut är Charlotta Weigelt som skriver om Hesiodos chaos och den grekiska filosofins förslutande av hålet. Sedan följer en reflektion av Göran Eidevall om tehom (hålet/djupet) i den mosaiska skapelseberättelsen samt en betraktelse över det fornnordiska Ginnungagap signerad Lars Lönnroth.

Därefter tre bidrag som lyfter fram frågor om hålet som ett metafysiskt och imaginärt utrymme för begär: Anne Carson skriver om det antika grekiska Eros som en brist och Matilda Amundsen Bergström om hålet i form av en för den kritiska tanken outsäglig men drivande passion, medan Erik van Ooijen i ett slags modernistisk lärodikt reflekterar över hålets ontologiska imperativ.

Hålets koppling till det jordiska diskuteras sedan utifrån tre olika synvinklar: Peter Sloterdijk analyserar hålans, portens och livmoderns betydelse för den postneolitiska metafysiken och dess syn på världen som ett enda stort innandöme; Karolina Uggla uppmärksammar jordkonst, omkastningar av skulpturbegreppet och geologisk tematik i konsten; Per Israelson öppnar fantastikens gränslösa geometrier för en jämförande diskussion om hål, virvlar och malströmmar.

Det sista tretalet är en övergång från den tematiska till den öppna delen, vilken utgörs av numrets sista två bidrag som båda tar sig an den grekiska tragedin. Vägen från hål till tragedi öppnar Christina Ouzounidis med en text om hålrum och idioti där hon utgår från Gertrud Steins poetologiska teorier och från den politiska makten i Sofokles Antigone. Antigone-spåret fortsätter sedan hos Carolina Reichard, som öser ur samma tragedi i sin essä om samvete, demoner och de döda i Heideggers filosofi. Avslutningsvis begrundar Johan Tralau en märklig koppling mellan deg, smet, kakor och slaktoffer i den grekiska tragedin.

Aiolos 59: Hålet presenterar två bildkonstnärer som på olika sätt med sina respektive verk anknyter till hålets tematik. Först har vi ett urval verk av den ungerske fotografen Csilla Szabo som med sin minutiösa fotokonst öppnar fördolda världar. Därefter en serie verk av den norska konstnären Idun Baltzersen som genom sitt arbete med olika material och tekniker, och genom sina ofta frånvända gestalter, frammanar ett samtidigt kusligt och rofyllt varande.